Visa klänningar? Javisst!

Emileitha undrar om jag kan visa de klänningarna som jag fyndade igår. Det kan jag nog. Prislapparna sitter kvar än och eftersom jag har köpt klänningarna på rea så gav jag hela 75 kr för båda två. Det tycker jag är ett bra fynd. Annars handlar jag inte så mycket på Myrorna nuförtiden. Delvis för att jag är sällan på stan och delvis för att jag tycker att Myrorna har börjat med alldeles för höga priser. Men ibland hittar man guldkorn.

Den marinblåa klänningen är i 100% linne.

Och den rödblåa, rutiga klänningen är från HMs egna märke, L.O.G.G.

Jag tycker väldigt mycket om att bära klänningar tillsammans med byxor. Annars känner jag mig alldeles för naken. Dessutom får jag sällan solbränna så mina vita ben lyser lite för starkt i sommarsolen. Nu ska klänningarna in i tvätten och jag ser fram emot något trevligt tillfälle att använda dem.

Lördagspanik

Imorse fick jag lördagspanik. Det brukar jag få när jag har en ledig dag och alldeles för många valmöjligheter. Ska jag till Skiren-Kvicken? Eller ska jag till stan? Jag kanske ska helt enkelt stanna hemma och bara slappa med ett korsord i den ena handen och en kopp te i den andra? Medan jag försökte bestämma mig för något då hörde jag hur klockan tickade och tiden höll på att försvinna ifrån mig. 

- Gör något - vädjade jag till mig själv.

Men jag var så rädd. Rädd för att göra fel val och mot dagens slut ångra det surt. Men ännu värre skulle det bli om jag inte valde något alls. Så jag åkte ner till stan för att hämta några broschyrer på Turistbyrån. Ångrar jag det? Nej, absolut inte. Jag fick stå under blommande körsbärsträd och lukta på magnoliablommor. Och så hade Myrorna 50% rea på alla klänningar och jag blev två vackra klänningar rikare. Ibland är det bara att fatta ett beslut och köra hårt på det...

Jobba hårt

Äntligen är jag klar med vårens stora projekt, att så nektarrika blommor som ska locka hit humlor, bin och fjärilar. Men först fick jag gräva upp en del perenner vars rötter har trasslat ihop sig djupt, djupt i jorden. Jag slet som en oxe och händerna blev svarta och torra. Men på något sätt kändes det ändå underbart att få jobba så hårt. Att få trötta ut sig och sedan vila i hammocken, dricka te och njuta av vårvärmen. Men den riktiga belöningen kommer senare... när jag får se alla blommor växa och kanske får jag besök av någon humla också :)

Saker från Barcelona

Sonen fick sin fotbollströja, dottern parfym och Magnus lite rooibos-te. Det var allt jag hade köpt i Barcelona. Ja, förutom all den goda maten som jag åt på olika ställen. Men jag kom inte till Sverige tomhänt. I fickan hade jag en svart sten och några snäckor som jag hittade på stranden. Dessa ville jag lägga på Tusses röse. Tusse var min hittekatt som hade bott hos mig i många år, innan jag flyttade till Eskilstuna. En väldigt speciell katt. Men han fick stanna i Göteborg, högt uppe på ett berg. Varje gång som jag är där brukar jag klättra upp på berget (och gå vilse) och hälsa på honom. Med mig har jag alltid några spännande stenar som på något sätt berättar om det som jag har upplevt. Så nu, bland stenar från Polen, Gotland och glittrande diamanter ligger även en sten från Barcelonas vackra strand. 

Tusse min...

¡Hola

Tapas i otroliga mängder, vackra byggnader, grönskan, sangria på stranden.

Det är min Barcelona i grova drag...

Om ni vill se den barcelonska grönskan så kika in på min naturfotoblogg...

www.stillanatur.blogspot.com

Det spanska landslaget

- Om du hittar då kan du köpa en fotbollströja till mig. Helst spanska landslaget.

Det bör vara lätt som en plätt, speciellt i Barcelona. Bara jag vet hur en sådan tröja ser ut.

Med en sådan utförlig beskrivning bör även en sådan fotbollsanalfabet som jag hitta rätt tröja.

:)))

Jag och några gamla goda kompisar från Göteborg har bestämt oss för att möta våren i Barcelona. I januari bokade K resan. Då kändes resan avlägsen och overklig. Men nu är det dags. Imorgon, efter jobbet, bär det av... 

Kram på Er och vi ses snart igen!

Pannbiff och blickar som möttes

Imorse gick jag till jobbet. Alltså, jag verkligen gick. Det är några kilometer dit och det tar sin tid. Men det är det värt. Jag var helt upprymd när jag kom fram. Så upprymd att jag kryssade för pannbiff med lök och gräddsås på lunchbeställningen. Vi har precis bytt vår lunchleverantör och den nya leverantören serverar så otroligt god mat. Biffen var ingen besvikelse heller. Besvikelsen kom efter lunchen. Om man har en mage som enligt läkaren lider av IBS då ska man låta bli att äta lök. Efter lunchen kom smärtan och jag plågade mig genom nästan hela eftermiddagen. När min chef fick syn på den dinglande ballongen under min tröja då skickade hon mig hem.

Men det mest häpnadsväckande hände på vägen hem, när jag gick över en bro som hänger över E-20n. För precis när jag var där så fick jag syn på vår bil där nere på motorvägen. Magnus bestämde sig för att helt enkelt hämta mig på jobbet och var på vägen dit. Jag klampade på bron och han swischade i 100 knyck på motorvägen. Hur stora kunde oddsen vara för att våra blickar skulle mötas just där och just då? Inte stora men de möttes i alla fall.